Blogg B: Etikens gråzoner

Polisen säger sig inte se något samband mellan mordet på den homosexuella mannen och att de misstänktas religiösa tillhörighet. Ändå publicerar flera mediaaktörer uppgifter som rör just deras religösa åsikter. Vissa går så långt att det inte är svårt att ta reda på vem de misstänkta är och därmed är namnpublicering på misstänkta, ej dömda, ett faktum. Polisen jobbar inte mot en tight deadline på samma sätt som nyhetsredaktioner och om det förekommer ideologiska motiv till ett brott är det viktigt för polisen att kartlägga. Det är därför ett rimligt antagande att polisen gjort ett mer grundligt arbete än till exempel Aftonbladet när det handlar om att kartlägga orskarna till mordet. Polisen åsikt i frågan är därför sannolikt den som ligger närmast sanningen och i så fall den man borde utgå ifrån då man fattar redaktionella beslut. Det har Sydsvenskan gjort som enligt Medierna inte berörde de unga männens religion när de publicerade nyheten. I Medierna intervjuas Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet om varför de trots allt skrev om religion och han säger att det det finns en risk att folk får ett intryck av att etnisk bakgrund och religiösa förtecken hänger ihop med brott om man inte skriver om etnicitet och religion i samband med just brott. Vad han har för logisk täckning för uttalandet framgår inte. Han menar också att eftersom religösa samfund har ett spänt förhållande till homosexuella ska man inte förtiga misstänktas religiösa tillhörighet i samband med brott.

Det första uttalandet vet jag inte riktigt hur man ska bemöta. Att det vore bättre att skriva om vilken etnicitet en misstänkt gärningsman har eller i vilken kyrka han eller hon går för att på det sättet minska folks intryck av att det spelar någon roll är logik i stil med 1984:s påstående "Krig är fred". Bara för att någon säger något är det inte sant, men uttalandet kommer i ett sammanghang där man lätt förbiser vad som verkligen sägs.

Sedan menar har att eftersom religiösa samfund har problem med homosexualitet är det i det här specifika fallet relevant att beskriva de misstänkta gärningsmännens religiösa tillhörighet. Kollektivets åsikter och idéer är alltså något som får styra vad man publicerar i enskila fall. Polisen har undersökt saken, ingen missanke om religiösa motiv föreligger, men eftersom kyrkan i stort inte gillar homosexualitet förknippar man personers religion med deras eventuella handlingar ändå och denna kollektivisering tycker Jan Helin är motiverad.

Slutligen är personerna inte dömda och ska således betraktas som oskyldiga. Nyheten är därför utredningen och brottet, vad som framkommer i förundersökningen och vilka som drabbats. Allt som skrivs om gärningsmännen blir spekulationer. Men spekulationer säljer vilket förutom Aftonbladet också bloggvärlden insett. I inslaget diskuterar man om "gammelmedia" tappar läsare till bloggarna. Bloggare har ingen ansvarig utgivara och inget publicistiskt uppdrag. Att folk går till dem för att läsa saker som inte står i vanliga tidningar kan man se som ett problem om man främst vill ha läsare och först efter det bekymrar sig om vad läsarna får. Har man istället en ambition om att tillhandahålla det som är av "vikt och betydelse för medborgarna", anledningen till att media ska ha stor frihet under gällande lagar enligt "Spelregler för Press, TV och Radio" borde läsarflykt till bloggvärlden inte vara ett bekymmer. Istället borde alla seriösa företrädare för media säga att vi fortsätter att leverera tillförlitlig information av vikt och betydelse och vill man ha något annat får man gå någon annanstans. Man kan inte hindra människor från att läsa om saker som är roligare än verkligheten, men man kan tydligt markera var man själv står i frågan. Jan Helin gör inte detta utan säger istället att man på en tidning måste publicera en nyhet när den kommer och inte vänta och se om den är sann. Så talar en sann underhållare, men en chefredaktör borde kanske ha andra ambitioner. Att inte ta sitt uppdrag på större allvar tycker jag ligger klart utanför en etisk gråzon.

Blogg A: Nyhetsvärdering

I Australien fortsätter brandmännen under veckan att förtvivlat kämpa mot infernot som dödat närmare 200 människor. Personer som misstänks för att ha anlagt bränder grips av polisen.
– Massmördare, kallar Kevin Rudd, landets premiärminister dem. I Sydsvenskan finns oerhört dramatiska bilder som utan tvivel skulle göra sig bra på en förstasida i en större dagstidning.

Bränderna började dock redan vecka 6 och bokstavligt talat är nyheten inte ny under veckan som gått (vecka 7). I måndagens tidning finns en minimal ruta längst ner till vänster på förstasidan som berättar att 'Brandkatastrofen fortsätter kräva liv', i tisdagens tidning som har flera spektakulära bilder nämns inte branden över huvud taget på förstasidan. Istället är de två nyheter som får absolut störst plats på förstasidan i Sydsvenskan både måndag och tisdag valet i Israel och tillsatser i maten vi äter.

Geografiskt sett ligger Australien så långt bort man kan komma från Sverige och få händelser i landet påverkar oss i stor utsträckning. Visst semestrar och studerar en del svenskar där och australiensare talar engelska vilket skulle kunna öka vår känsla av samhörighet med dem, men på många sätt är nyheter från den delen av världen svåra att passa in i de kriterier som återkommer när man diskuterar nyhetsvärdering. Sydsvenskan har ingen egen korrespondent i landet, istället annonserar man på hemsidan efter svenskar som kan råka befinna sig i delstaten Victoria där elden härjar som värst. Alla artiklar kommer från någon av de stora nyhetsbyråerna, signifikansen för personer i tidningens spridningsområde är ringa och nyheten är under veckan varken ny eller unik utan ingår i alla medier sedan flera dagar som en sorts allmänna nyheter för att använda Bengt Johanssons ord. Allmänna nyheter befinner sig statusmässigt väldigt långt ner på skalan när olika artiklar ska värderas på nyhetsredaktioner. Högre upp på skalan finner man nyheter som på olika sätt tidningen eller kanalen har en egen vinkel på eller kanske till och med är ensamma om att ha, vilket illustreras i diagrammet nedan som är hämtat från Johanssons rapport.

Sammantaget kan man bara konstatera att bränderna i Australien förvisso värderas som nyheter och stora sådana, men värdet för Sydsvenskans läsekrets under vecka 7 bedöms som så pass lågt att de inte får någon uppmärksamhet på tidningens förstasida. Platsen där reserveras istället för andra nyheter.

De nyheter som fick absolut mest plats på förstasidan under måndagen och tisdagen var som tidigare nämnts valet i Israel och vad som hamnar i vår mat innan den når vårt bord.
Om man läser dessa och jämför med de tio punkter för att värdera nyheter som listas i Andersson-Ek, Andréasson och Edwardsons bok 'Börja skriva' konstaterar man snabbt att det inte är en slump att just de hamnat på den bästa platsen i tidningen. Då att äta är något en klar majoritet i södra Sverige ägnar sig åt är nyheter om mat något som sjlvklart intresserar många. Nyheten är inte lokal, men kan inte undvika att beröra alla i Sydsvenskans spridningsområdet. Flera myndigheter och personer är inblandade i hanteringen och regleringen av vår mat och det är inte svårt för en redaktion att snabbt hitta egna personer att intervjua för att ge nyheten, en för tidningen, egen prägel. Att det är en enkel sak att bara ringa upp någon på säg Livsmedelsverkat för en kommentar sänker också resurskostnaderna för tidningen vilket har visat sig vara en viktig komponent när nyheter ska produceras i allt mer slimmade organisationer. Närheten till nyheten ökar också möjligheterna att hitta personer som kan levandegöra reportaget. Maten är viktig för oss och nyheten kan därför också motiveras med den informationsplikt medier kan sägas ha.

Valet i Israel ligger geografiskt längre bort, men beröringspunkterna är även i detta fall många för läsarna i tidningens spridningsområde. Flera av de andra punkterna från 'Börja skriva' återfinns i samband med dessa artiklar. Sedan intåget i Gaza har flera demonstrationer hållits i Malmö för både Palestinas och Israels sak. Dessa har kantats av oroligheter och polisen har vid flera av demonstrationerna tvingats skilja demonstranter och motdemonstranter åt. Malmö har dessutom en stor andel personer med band till Mellanöstern och kriterierna om att nyheter ska beröra många och vara aktuella måste anses vara uppfyllda. Detta kan också ha bidraget till att Sydsvenskan kostat på sig att skicka ner egna korrespondenter till Israel vilket gör att nyheterna får ett större värde för tidningen som kan hävda att den inte bara sammanställer TT-telegram utan faktiskt också är ute i världen och aktivt samlar in nyheter till läsaren. Att reportrar finns på plats innebär också att de har möjlighet att knyta nyheterna till personer i området och därmed inte bara rapportera om vad som händer utan också om hur det påverkar olika människor som läsaren lättare kan identifiera sig med.

Det är alltså ingen slump vilka nyheter som dag för dag levereras till oss och det borde inte förvåna många. Tydliga kriterier för vilka nyheter som bedöms som viktiga är lätt att hitta och mycket av det vi läser och ser kan förklaras med dessa. Dock framgår det med all önskvärd tydlighet i Bengt Johanssons rapport att de självklara kriterierna långt ifrån ensamma avgör vad tidningar och TV producerar. Informella beslut fattas dagligen på alla redaktioner i landet och att bena ut vad som då avgör en nyhets placering i det enorma flödet är långt ifrån en enkel uppgift. En majoritet av journalisterna hävdar att nyhetens betydelse för mottagarna borde avgöra vad som publiceras, men samtidigt menar de flesta att det som väl kommer ut i mångt och mycket styrs av vad som efterfrågas.

Tidningar och TV är först och främst en produkt som ska säljas i konkurrens med annan media. Oavsett vad de vill hävda är inte ägarnas första prioritering att sanningen ska ut till folket utan att företaget ska gå med vinst. Att konsumenterna uppfattar att det som skrivs är sant är förstås en viktig komponent när man producerar media, men trots att skvallerpressen flera gånger beslagits med lögn fortsätter de att sälja bra för att de levererar andra saker konsumenten efterfrågar. Det är också svårt för folk att avgöra vad som väljs bort i nyhetsflödet då de flesta inte inhämtar nyheter från flera olika håll dagligen utan nöjer sig med en huvudkälla som en morgontidningen eller nyhetssändning. Detta får dock vara ämnet för ett framtida blogginlägg då denna text med all säkerhet hade mått bra av att kortas ner som det är nu.

Testinlägg

Möjligtvis borde man varit mer kreativ och skrivet något som länge behövts skrivas, men jag är lite sen till en middag och skriver mest något för att se om det fungerar.
Skönt att det gick hyfsat snabbt att skaffa en blogg i alla fall.